Forskaren: Så kan livsmedelsindustrin minska matsvinnet

Medelsvensson slänger 45 kilo mat per år.

Hälften av maten som slängs är dessutom fullt ätbar, enligt Livsmedelsverket. Det kostar tusentals kronor per hushåll och är riktigt dåligt för miljön.

Vi frågade forskaren Helén Williams vad som är problemet med matsvinn, hur mycket som förekommer och hur matsvinnet påverkar miljön. Vi frågade också vad livsmedelsindustrin kan göra för att minska matsvinnet.

Hur mycket matsvinn har vi i Sverige?

Vilka utmaningar har vi i matproduktion idag?

– Befolkningstillväxten är stor och allt fler människor flyttar sig in i medelklassen. Och när man går från att vara fattig till att få lite mer resurser så konsumerar man på ett annat vis. Då vill man ha mer högvärdigt protein och lägga till en fisk ibland, för så ser ”matresan” ut.

Den utvecklingen ger oss två stora utmaningar, som hänger ihop med varandra – att få maten och vattnet att räcka till alla människor i ett klimat som förändras. 

Livsmedelsindustrin har utvecklat odlingsmetoder som är anpassade efter klimatet. De vet hur de ska odla, vattna och gödsla för att få fram en säker skörd. Men när klimatet ändras blir odlingsförutsättningarna mer oförutsägbara. Och det gör att det blir svårare att planera, vilket i sin tur gör att våra skördar riskerar att minska och då blir det svårt att få fram mat till alla. 

Därför är det ännu viktigare att det vi producerar faktiskt äts upp. Vi kan inte slarva och slänga nästan 30% av vår mat. 

Hur förändras förutsättningarna för matproduktion när klimatet ändras?

– Det blir osäkrare skördar. Kväve- fosforbalansen är skev vilket gör att växterna inte växer riktigt som de ska. Då måste vi gödsla mer för att klara våra skördar, vilket i sin tur ökar obalansen ytterligare.  

I de fattigaste regionerna, framför allt Afrika blir det torrare. Floderna torkar ut och når kortare och kortare. Människorna i de här områdena är inte skuld till klimatutsläppen, men det är de som drabbas hårdast, för de har inte förmåga att anpassa sig. 

Vad gör livsmedelsindustrin då?  

– Min tolkning är att industrin tror att det kommer bli förändringar, men att många ändå kör lite ”business as usual”. Det är fortfarande för få som säger ”men allvarligt, lyssna på vad forskarna säger. Vi måste halvera våra utsläpp på tio år. Vad kan vi förbättra?” 

De flesta borde också ställa frågan ”vad ska vi sluta med?”. När jag ställer den frågan så är det väldigt många som blir obekväma. Men allvarligt, i framtiden kommer vi inte kunna fortsätta konsumera som idag, och då måste vi prioritera bättre. Ska vi då transportera runt vatten i plastflaskor i länder där vi har fungerande ledningssystem för vatten?

Vad borde vi sluta med?

Ibland kan bekvämlighetsjakten kanske reducera matsvinn, som exempelvis med färdiga bladsallader. Om du vill ha blandad sallad och därför köper flera huvuden, så kan en blandad sallad vara bättre. Men alla sådana slutsatser beror på konsumentbeteenden och sådana kan ändras. Men bekvämlighet ökar också vårt resursslöseri. 

Sedan är industriell produktion av färdigrätter inte bara dålig. Många gånger är industrier duktigare på att ta hand om sidoflöden, och då blir miljöpåverkan lägre. Ta till exempel broccoli. När en privatperson slänger bort en stor del av foten, så kanske en industri hittar på andra användningsområden, som ett broccolimos. 

Om vi tittar på förpackningar då, vad gör livsmedelsindustrierna där? 

– Våra senaste studier visar hur viktigt det är att ha rätt storlek på förpackningen för att minska matsvinn.  

Det spelar också stor roll ifall det finns information på förpackningen om hur du använder och återvinner produkten, och hur du ska förhålla dig till bäst-före-datumet. 

En annan sak som kan hjälpa till att minska matsvinnet är att kommunicera tydligare i butikerna. Den kanske vanligaste frågan som personalen i mataffärer får är ”varför plastar ni gurkan?” 

Jag är helt förundrad över att handeln inte satte upp skyltar i grönsaksdisken för flera år sedan som berättar att ”med plast håller gurkan 6 dagar längre”. Eller så skulle producenten kunna skriva det direkt på förpackningen. 

Varför gör de inte det då? 

– När de stora kvantiteterna plast i havet blev allt mer uppenbart för några år sedan så gick vi bakåt i utvecklingen vad gäller att se på förpackningens roll. Då fokuserade folk mer på förpackningen som produkt igen, istället för det komplexa samspelet mellan produkten-förpackningens och användarna.

Problemet med att bara se förpackningen som en produkt är att då tittar du på vilket material den består av och hur du kan återvinna det. Men om vi istället ser förpackningen som en tjänst, så flyttar vi fokus till vad förpackningen gör för nytta.  

Ett exempel är köttfärs i plasttråg. Där är plastens klimatpåverkan ungefär två promille av köttfärsens. Så vill man minska sin klimatpåverkan är det viktigare att minska matsvinnet än mängden förpackningsmaterial.

Vet inte livsmedelsindustrin det här?

– Jo, men det är mycket svårare att kommunicera förpackningens komplexa roll till konsumenterna. Det kräver också att aktörerna samarbetar bättre eftersom olika producenter och handlare är involverade för att fre fram maten till konsumenterna.

När konsumenter blir upprörda så är det lättare att försöka göra konsumenten nöjd än att förklara förpackningens komplexa roll. Det kanske också är viss brist på tillit med att producenterna tar ansvar för helheten. Ibland tar de ju heller inte detta helhetsansvar utan ser bara till sin del av kedjan. Vi behöver alltså fler som vill ta helhetsansvar och faktiskt hjälpa konsumenterna att slänga mindre, inte få dem att köpa mer än de behöver. 

Så i slutändan är det kanske lättare att hålla med konsumenten om att plasten är dålig, istället för att förklara att ”vi har plasten för att varan ska hålla längre och för att du ska kunna äta tryggt”. 

Vad kan livsmedelsindustrin göra för att minska matsvinnet då?

– Till att börja med kan de fundera på ifall de har alla förpackningsstorlekar som konsumenterna behöver. Har vi tänkt på alla typer av konsumenter? 

Vi har 50% 1-2-personers hushåll i Sverige så det är rimligt att det finns behov av mindre förpackningar. 

Jag har diskuterat med handeln om att de borde ha fler halvlitrar av exempelvis yoghurt och mjölk, men de ser problem med detta eftersom mejerihyllan redan är så full. 

Men vem har bestämt att vi ska ha 30 olika smaker på yoghurt? Handeln kan ju själv bestämma att från och med nu så kör vi bara 15 smaker och så kör vi halvlitrar också. 

Handeln är väldigt lyhörd till sina kunder och vill att de ska vara nöjda. Kanske behöver vi butikspersonal som har tid att förklara för kunderna om de prioriteringar som görs och varför? Om vi ska ta in så mycket så kommer vi behöva slänga en del av det, och när vi tvingas slänga en del så blir det dyrare för ALLA kunder att komma till vår butik för vi måste lägga på kostnaden för matsvinnet på priset. Vi gör vårt bästa i att ta hem det du vill men vi kan inte hålla på att slänga bort mer än 50%. 

Får kunden bara vettiga svar så förstår förhoppningsvis fler varför det är som det är. 

En annan sak som handeln kan göra är att ha fler saker som beställningsvaror. Exempelvis så svinnas vissa exotiska frukter till stor del, ibland över 80%. Det kanske bara är EN kund som vill ha stjärnfrukt. Då kan lösningen vara att ha stjärnfrukt i beställningssortimentet, och att kunden måste beställa, säg, fem frukter så tar butiken hem det tills i morgon. Just utbudet av exotiska frukter har minskat i många butiker de senaste åren sedan matsvinnet kom mer i fokus.

Vad kan industrierna göra i sin tillverkning?

För att klara klimatmålen så måste vi minska matsvinnet, sedan måste vi öka antalet vegetabilier och minska köttkonsumtionen rejält. Tänk på att i Sverige har vi fördubblat köttkonsumtionen sedan början av 1990-talet.

Matproducenter bör fundera på hur de kan byta ingredienser så att vi får en mer växtbaserad mat. Och de bör också fundera på vilka restströmmar de kan använda, för att spara resurser. Jag önskar också att fler tar svinnet hos konsument på största allvar och utformar fler produkter så att det blir självklart att allt äts upp.

Andra inlägg du kanske också gillar:

Visualisering av affärsdata minskade svinn och överproduktion >>